Jag hade precis slappnat av.
Vågade mig till och med på att skämta lite smått med Per.
Retades om hur länge han hostat och snörvlat efter sin ”lilla” förkylning.
Stora karln som fortfarande inte riktigt hämtat sig efter det elaka, stygga virusangreppet..
Han kontrade så klart med ”Vänta du bara”.. vilket jag nu gjort i två veckor.
Och började som sagt var slappna av.
Klockan tre i natt fick jag mitt straff.
Vaknade med sandpapperskänsla i halsen och rinnande näsa.
Ont i hela kroppen (fast det är nog träningsvärk efter skidturen..) och röda ögon.
Får man svära i ett blogginlägg, måtro..?
Snön har vräkt ner utomhus hela dagen, nysningar avlöser varandra, huvudet dunkar som efter en hejdundrande partykväll, serierna dagtid på TV är dötråkiga, stickgarnet trasslar i mina kallsvettiga händer, Per och ungarna har sportlovsledigt och är ute på roliga äventyr och snöhögarna utanför fönstret är så höga att jag knappt ser fågelbordet..
Och som om allt detta inte vore nog..
Snyggingen där utanför vände mig ryggen:
Atjoo, och trevlig måndagskväll!
Nämen Kirsti, vad är det för gnäll:) Se det positiva i situationen. du slipper vara ute i ovädret och kan bara ägna dig åt somriga dagdrömmar. fats jag håller med.. när de stiliga grabbarna vänder ryggen till ja då är det inte kul:):) Krya på sig!
SvaraRadera/Elsa
Det låter inte kul att bli förkyld nu när det är sportlov och allt. Här har vi haft blåsigt idag men det är varmare ute nu med -1 grad. Kanske det är hopp om vår i alla fall.
SvaraRaderaVi hörs och krya på dig!
Vilka oborstade fåglar! Men de kanske tyckte att de visade sin vackraste sida, man vet aldrig! /Ruben
SvaraRadera