Hibiskusen..

..som överlevde.

Jag gillar hibiskusar men lyckas aldrig få dem att överleva mer än några månader. De blommar vackert när de kommer hem från affären men sedan ger de upp.. och vissnar.

En gammal hibiskus däremot, som redan fanns på den tiden jag bodde hemma hos mamma, har fått följa med mig och har överlevt under alla år, den växer flitigt och blommar då och då.

Förklaringen på detta ”leva- eller dö-fenomen” hos mina favoritblommor hittade jag på bloggen "Stugan vid transjön" precis innan inköpet av de senaste hibiskusarna..
Där står att läsa om hur blommorna behandlas med hämmande hormoner för att de ska hålla sig fina, små och knubbiga, alltså lätthanterliga och därmed lättsålda.. En ”vild” hibiskus blir ju stor som ett träd om den får växa fritt..
För att försöka råda bot på detta ”hormon-plågeri” hos köpta plantor ska man därför plantera om hibiskusen så fort som möjligt.. All jord ska bytas ut och rötterna sköljas under rinnande vatten.

”Värt ett försök!” tänkte jag när jag kom hem med två hibiskusar från ICA Maxi..
Bytte jord och krukor.. och höll tummarna.

Den ena plantan avled några månader senare.

Men den andra har kämpat på genom hela vintern.. Den har inte vuxit varken på höjden eller bredden, men inte heller dött..
Och nu överraskar den mig med blommor!


Det är ett stort framsteg i min Hibiskus-följetong..
Hoppas nu att den kommer i gång att växa också.. har nämligen inget emot att den blir stor som ett träd!