Plötsligt händer det..

I fjol sådde jag ju en del frön.. både sommarblommor och perenner.

Några av perennplantorna tog sig hyfsat under våren och jag planterat ut dem i en ”provisoriskt grävd” rabatt där de skulle få växa till sig under hösten.

Nu under våren väntade jag sedan med spänning på vad som skulle dyka upp ur jorden i den rabatten. Av erfarenhet vet man ju att en del plantor ibland bestämmer sig för att vara ”ettåriga” trots att de går under kategorin perenner..

Aklejor, perenn solros och några andra plantor verkade ha överlevt vintern hyfsat bra.. och mitt i rabatten dök en stor tuva av djupt mörkgröna blad upp.. de verkade ha övervintrat under snön för de var fint gröna redan tidigt på våren.

Och glömska jag hade så klart inget minne av vilken perenn jag stoppade ner just där, så jag studerade bladen länge och noga..

Kände inte igen formen på dem. Men de påminde oroväckande mycket om blåklocke-blad.. Började till slut undra om knölklocka tagit sig in i rabatten och nu höll på att lura mig att tro att den var en av mina frösådder..

Lät plantan dock vara i fred.. och har nu följt dess tillväxt under de senaste två månaderna.

Det har dykt upp blomknoppar på den.

Och just nu håller den första blomman på att slå ut.

Och till min stora glädje ser det faktiskt inte ut att vara knölklocka.

För..

..visst ser det ju ut att vara en Penstemon?!

I så fall har små plantor verkligen blivit stora under ett år.. Penstemon-sådden var nämligen ”misslyckad” i mina ögon när jag planterade ut den i rabatten. Skotten var rangliga, otroligt spinkiga, ca 5 cm långa strån med ett par blad i toppen, om jag inte minns det hela helt fel.

Nu är plantan plötsligt nästan meterhög, kraftig, nästan t.o.m. för dominant i den lilla rabatten, och blommar med fina blommor..

”Plötsligt händer det” stämmer rätt bra in när det gäller den lilla, lilla Penstemonen jag totalt hunnit glömma bort att jag sått.

Trevlig söndagskväll!