Ensam hemma..

..i sällskap av en fluga.

Sambon min är som bekant fortfarande bortrest.. men jag tänkte på honom för en liten stund sedan.

Det är nämligen han som är husets flugjägare när han är hemma.

Han retar sig på allt som surrar inomhus och den elektriska flugsmällan smäller högt när han jagar flygfän rummet runt. Att han gör det dagtid reagerar jag inte så värst mycket på, men när hela sängen plötsligt börjar gunga mitt i natten p.g.a. att jägar-Per står upp i den och viftar med flugsmällan upp mot taket där någon stackars fluga febrilt försöker hitta ett gömställe.. Det går mig ibland på nerverna.

Många är gångerna jag svurit högt mitt i natten, dragit täcket över huvudet och bett honom vänligt men bestämt att lägga sig ner, sova och strunta i flugan/myggan.

Men han hävdar envist att han inte kan somna om något surrar i luften.

Varför kom jag då att tänka på detta denna afton?

Jo.
P.g.a. av en fluga.

En envis, irriterande och banne mig helt TAM fluga.

När jag åt middag i köket satt den envist på min axel, sedan på ena handen, sedan på andra handen, därefter på tallrikskanten, på glaskanten, på gaffeln, åter på min ena hand.. och så höll det på hela middagen, trots att jag envist föste bort den.

Kaffet tänkte jag sedan avnjuta i vardagsrummet, vid datorn.

Och gissa vem som envist höll mig sällskap?

Helt, otroligt, sanslöst vilken envis fluga.

Och totalt omöjlig att klappa ihjäl. (Jag slog till den ett antal gånger när den satt och putsade vingarna på min arm, stirrade på mig från bordskanten eller i sakta mak vandrade över datorns tangentbord.. men fick den inte på något av försöken.)

Insåg till slut, mitt i irritationsanfallen, till min stora förvåning, att jag måste hämta Pers heliga vapen: Den Elektriska Flugsmällan.

Så satt jag där.. Redo.. Flugsmällan i stadigt grepp.. Väntade..

..och Flugan kom flygande.. satte sig på datormusen.. och jag förde sakta, sakta smällan över den, tryckte i knappen.. ljudlöst.. och..

..Pang!

Gissa om flugan dog?

Icke!

Den klarade sig.

Det vet jag med all säkerhet eftersom den surrade runt mig med ett antal ärevarv efter sin nära döden-upplevelse.

Nu, flera timmar senare, sitter jag fortfarande med flugsmällan bredvid mig.

Och flugan är spårlöst borta.

Kan nästan slå vad om att den sitter på min nästipp så fort jag lagt mig för att sova.

Tur att Per inte är hemma.. Han skulle säkert skratta gott åt min ”jaga fluga- dans” i sängen..

Trevlig kväll! Med eller utan sällskapliga flugor.