Det har aldrig varit någon tanke bakom samlandet, men när jag flyttade in här hos Per för si så där sex år sedan, insåg jag att jag tydligen tagit med mig en hel del kor.
När jag packat upp alla saker ur flyttkartongerna suckade nämligen en av Pers ungar:
-Åh.. vad mycket kor det blev överallt nu..
Därefter har det ju dykt upp några fler.. och det senaste inköpet är i form av en mjölkkanna.
Men.. eftersom jag inte dricker mjölk måste jag ju hitta andra användningsmöjligheter för den..
..så i kväll ser mjölkkanne-kon lite förbryllad ut.
Ferdinands syster?
SvaraRaderaHa´t himla gôtt i väldoften
Nina
Växte upp med kor. Minns än idag när man fick jaga dem när de hade rymt. Det var inget vidare
SvaraRaderakul tyckte man.
Så det är nog bäst att ha dem som blomkruka...
fast den var ju fin...och blommorna luktar gott
dessutom.
Själv är jag svag för grisar. Skulle mycket väl kunna tänka mig en livs levande i trädgården. En griseknoe precis som Emil .... men av någon konstig anledning gillade inte Micke det förslaget. Kan inte förstå varför ....:)
SvaraRaderaHa en bra fredagkväll.
Anneli
Nina:
SvaraRaderaHa, ha..japp, att jag inte tänkt på det! :)
Ha det gott du med, med eller utan luktärtor och kor!
Lilian:
Ja..mina kossor rymmer då inte i första taget.. :)
Anneli:
Ha, ha..Konstigt att Micke inte vill ha en gris! Då skulle han ju kunna ligga i hängmattan och fånga finfina naturbilder med gris på.. ;)
När jag var yngre drömde jag om att någon gång få flytta ut på landet så jag kunde skaffa en minigris.. men min mamma förstörde de drömmarna med att visa en tidningsartikel om en "minigris" som växt upp till en gigantisk, fet bjässe.. Inte vågade jag fortsätta drömma om en sådan efter det, så det blev prydnads-kor istället.. :)
Trevlig helg!
Kirsti