07 mars 2009

Knäckta karlar..

Fortsättning på det jag skrev för några dagar sedan om Eloises guppyfiskar:

Vi har haft tre Guppyhanar i ett akvarium under några månader. De är uppfödda från yngel som fötts av andra Guppyn i vårt andra, större akvarium.
Dessa tre Guppyherrar har alltså hittills levt ett grabbigt ungkarlsliv under alla sina dagar.
De har lekt, jagat och mobbat varandra. Ätit, sovit och inte haft erfarenhet av så mycket mer.. fram tills den kvällen då Eloise köpte de fyra Guppyhonorna och släppte ner dem hos de tre ståtliga hanarna.

Guppyherrar är kända för sin intensiva uppvaktning av sina fruar så det sägs att man ska ha fler honor än hanar i ett akvarium. Annars finns viss risk att honorna blir slutkörda och stressade av hanarnas ständiga parningslekar.
Därför flyttade vi över ännu en guppyhona från det andra akvariet så herrarna hade plötsligt hela fem vackra, pigga damer som måste uppvaktas.

Det blev, som alla kanske kan gissa, väldigt livat i akvariet.
De tre unga karlarna visste först inte till sig av upphetsning.. HUR uppvaktar man dessa sötnosar som plötsligt dykt upp från ingenstans!? Rena himmelriket öppnade sig på några få minuter!
Förvirring, jakt, tjuvnyp.. Det var rena rama raggarstämningen där under den kvällen!

Dagen efter höll de fortfarande ställningarna.. Hyfsat i alla fall. De började förstå vad som skulle göras med honorna.. Den intensiva jakten övergick sakta men säkert i andra slags, mer (på fiskars sätt) intima lekar.

Andra dagen när jag kom hem från jobbet mötte mig en smått komisk syn i akvariet:
Alla fem honor simmade glatt fram till glaset och tiggde mat, precis som de alltid gör när någon person närmar sig.
Men, av hanarna dök ingen upp!
Döm om min förvåning.. Trodde så klart att de gått och dött alla tre. Ve och fasa.. Virus i akvariet!? Eller vad?
Tog mig en titt längre in bland växterna.. och där! Uppe vid ytan, längst in i akvariets lugnaste vrå.. Där simmade alla tre karlarna på rad, med tafatta, slöa rörelser.. flåsandes, flämtandes, totalt slutkörda.
Allvarligt talat såg de ut att ha drabbats av någon sjukdom.
Men de piggnade till när mat serverades.. och betedde sig hyfsat alert under resten av kvällen.

Dagen efter, d.v.s. igår eftermiddag, hängde de åter uppe vid ytan, lika totalt matta, slutkörda.
Idag ser de åter lite mer utvilade ut.. En av dem uppvaktar t.o.m. den finaste honan.. de två andra simmar lite försiktigt omkring i närheten avvaktar och samlar krafter.

Stackars karlakarlar som inte riktigt orkar med sina nya, konditionskrävande uppgifter..
Jag måste nog ge dem extra energirik mat i kväll så de pallar med firandet av Kvinnodagen i morgon.

4 kommentarer:

  1. Där ser man att tuffa ´karlar´också blir trötta, fast dom tror dom kan hålla på hur länge som helst. Ha en bra kvinnodag!
    Ps. Kom Per i håg dagen?

    SvaraRadera
  2. Fniss...visst är det så.Det sägs ju att vi
    är det svagare könet, men konstigt nog så
    lever vi längre.
    Fiskar måste va lättsamma djur att ha,
    kan nog resa bort några dar.
    Ha en trevlig dag.
    Lilian

    SvaraRadera
  3. Hahaha! Jag har ingen erfarenhet av fiskar i akvarier, men det här var ju jättespännande! :) Kul skrivet!!
    Kram!

    SvaraRadera
  4. Lilla My:
    Jodå, Per kom i håg dagen, men inte förrän han läste inlägget om fiskarna..:) Hoppas du också haft en fin dag!

    Lilian:
    Ja.. heja alla flickor! :)
    Fiskar går att lämna några dagar utan sällskap och omvårdnad..men det är rätt mycket jobb med att hålla akvariet rent övrig tid.. men eftersom jag är allergisk mot andra djur blir det fiskar hos oss..och faktiskt är dom rätt trevliga! :)

    Ronja:
    Tackar! :) Kul när folk med humor tittar in här! :))
    Kram tillbaka!

    /Kirsti

    SvaraRadera