En gråvit värld..

Idag har det snöat och snöat, även här uppe hos oss.

Hela världen blev vitare än vit.. och under vår promenad mitt under dagen kändes det som skymningsljus. Grå himmel, vita träd.. frusna ögonblick!
Inte behöver man redigera foton svartvita denna årstid, inte!

Även Per såg smått fastfrusen ut. Men skenet bedrar, det vara bara hans nya, stora kärlek & och trogna kompis iPhonen som kallade på lite uppmärksamhet mitt under promenaden:

Som på beställning matchade även fåglarna färgskalan denna dag. Det enda vi såg i fågelväg på fotoavstånd var nämligen en flock med gråvita gråsiskor:

Ha en fin & trevlig fredagskväll!

Ljusare tider..

Efter en lugn nyårsafton följde en lugn nyårsdag.
Känns skönt att inga större förändringar skett trots att året bytt nummer.

Men som vanligt infinner sig hos mig på denna årets första dag en känsla av att ljuset börjar återvända..
Dagarna är fortfarande extremt korta men nu går det äntligen åt rätt håll!
Till råga på allt bjöds vi på lite solstrålar mitt på dagen idag.. mitt i ett gnistrande vitt landskap!
Sådant får livsgnistan att åter börja vakna efter en sömnigt mörk årstid..

Och så den alltid så intressanta frågan: Nyårslöftet denna gång!?
Nix. Inget löfte. Har blivit så klok med åren att jag gett upp. :)

Men däremot har jag satt upp några små, trevliga mål för mig själv, konstigt nog mest bara trädgårdsrelaterade:
Ska inte missa att så Penséer denna vårvinter. Ska köpa fröna så fort som möjligt så det inte glöms bort som i  fjol.
Ska dokumentera bättre vad som växer och inte växer i trädgården denna säsong. I fjol hade jag noll koll och noll ork.
Ska se till att ha en sådan där "läsa böcker ute på altanen-sommar" i år. I fjol blev det mest bara rännade hit och dit så semestern kändes enbart stressig.
Ska börja umgås med kameran igen. Vi genomgick nog någon form av relationskris under förra året men jag hoppas kunna lappa ihop förhållandet igen.
O.s.v..
Inga stora krav, bara lite guldkorn att ta vara på, liksom..


Kl. 12.30: Dagens promenad.

 God fortsättning!

Gott 2011!

Sista dagen på året..
Då måste man ju göra en liten trädgårdsrunda
och drömma om kommande gröna årstid..

Här klättrar härligt doftande luktärtor tillsammans med den grönklädda trädgårdsvätten:

..och längre bort i rabatten står det rosa älggräset fint vajande i mild sommarbris:

Och studentnejlikorna vid entrén blommar vackert lysande röda:

Ja.. måste erkänna att behövs en hel del fantasi för att få till det hela till fin sommar när -18 biter i fingrarna och solen knappt orkar upp ovan horisonten.

Men den kommer, våren och sommaren.

Och nu har jag plockat fram en frökatalog. Farligt, farligt, men ack så härligt! :)

GOTT NYTT ÅR ALLA BLOGGVÄNNER!

Räddningsaktion..

..i trädgården.

Åter igen har vi fått njuta av en vit julafton. Det snöade nämligen rejält under veckan innan vilket ledde till ganska stora drivor ute på tomten.
Vilket i sin tur ledde till att Per, som alltid vill vara extra snäll så här i juletider, igår konstaterade att
-Oj, oj, så här kan min vän ju inte ha det på självaste julafton!!
..och höjde därmed julstämningen med några grader intill utejulgranen. Tycker i alla fall han.

Bör kanske nämnas i sammanhanget att han även pyntat i trädgården med flertal fina islyktor som det tändes i till julaftonens ära. Jag valde av förklarliga skäl att rikta blickarna mot dem istället för mot granen.

Det var i går det.
Nu är julaftonen över, riktiga tomtens julklappar är öppnade, julmaten avnjuten och godisfaten halvtomma.
Per och barn har lagt beslag på vardagsrummet och jackat in Playstation. Det skjuts och härjas för fullt i rutan och från soffan hörs stön och suckar blandat med glädjetjut.

Själv har jag lite mer julefrid på mitt rum.. som synes med datorn som sällskap.

God fortsättning på julhelgen!


Vy neråt vår gata minuten innan Kalle Anka igår.



Jul-mörkt!

Plötsligt gick det upp för mig i kväll:
Det finns en mycket god sak med julen!
Julöl!
Mörkt och fint och såå gott! Hinner glömma det under resten av året.. men i kväll dök Per upp med en flaska Grebbestads Julöl. Så nu har vi tjuvstartat lite..
Konstigt nog lindrade det t.o.m. min förkylningsömma hals, och det gjorde ju inte saken sämre.

För övrigt julpyntades det ute vid fågelbordet också denna lördag.. Det var i form av ett mycket naturligt inslag..
Nämligen en flock med vackra domherrar!
Det blev inga bra foton men några av dem finns ändå att skåda i min andra blogg..

Nu kommer resten av kvällen att ägnas åt sockstickning & TV.
Och i morgon tänds redan det sista ljuset i adventsstaken. Snart julafton -och julmat -och mer julöl! :)

Ha en bra kväll!

Ordningen återställd..

Det har varit lite snöfattigt hos oss denna vinter.
Det har liksom varit lite feldoserat, allt det där fluffigt vita som vanligtvis brukar vräka ner här och saknas av folk söderut.

Men i förrgår natt drog den in, snöstormen med stort S.
Vi fick snö..
Hela dagen i går snöade det. Och hela natten till idag. Och halva dagen idag. Och även lite just nu.. Vinden ven, snön drev ihop till stora drivor.. Minusgrader, fin, vit, härlig tomtesnö!! I mängd.
Drygt en halvmeter har vi fått ovanpå de ca 15 cm som redan täckte marken..

Jag älskar inte snö.. Snarare tvärtom. Skulle kunna tänka mig en vinter med "bara" vitt, tunt täck i form av ca 10 cm. Det räcker..
Det som kommer ner i mängd här uppe vid en "storm" av det här slaget ger mig nästan lite ångest. Dörrarna går inte att öppna, stövelskaften räcker plötsligt inte till, det blir som en vandring bland vita ullmoln när man går ut.. Tyst och dämpat, bara lite knarr under skorna.
Ja, lite mysigt och häftigt är det.. men mest till besvär.

Men.. Per gillar det. Han fick i kväll Äntligen Köra Snöslunga. Han låtsas som att det är trist och jobbigt.. men jag tycker mig avläsa i hans kroppsspråk att han gillar det. "Makten över all snö", liksom. :)

Och jodå, jag tackar också snön för en sak:
Den gömmer saker!
Sakta, men säkert, blir mer eller mindre vackra saker i vår trädgård översnöade..........jul efter jul.



17/12-2010.

Vår i sikte

Det har hänt lite saker på sistone.
Fåglarna har börjat kvittra, takdropp hörs redan tidigt på morgonen, det är ljust när väckarklockan ringer, och även när jag kommer hem från jobbet.. Små saker som upprepar sig troget varje år vid den här tiden, men som ändå känns SÅ viktiga.

Idag hjälpte vi också våren lite så att den ska förstå att det är dags att skynda sig nu. Per premiärgrillade ute på altanen..

..eller snarare bredvid altanen. Uppe på den fanns ingen plats för grillen, det var nämligen för många snödrivor i vägen.

Efter maten drog därför "Operation utrota snö" igång för fulla snöslungekrafter!

Nu är altanen därmed nästan snöfri (och plötsligt syns det väldigt tydligt att trädgårdsskötaren inte rensat bort fjolårets luktärter från spaljélådorna).
Bara för vårsolen att ta tag i resten.. I morgon förväntar jag mig strålande sol och plusgrader så altanen torkar upp och resten av drivorna tinar.
Håll nu tummarna att det inte bestämmer sig för att snöa något mer denna vinter!

Se stjärnor..

..och skåda ugglor.

Per och jag har skidat i flera mil (känns det som, men han hävdar att det bara var knappt en mil..) i kväll.. ute i mörker eftersom vi skulle lyssna på ugglor.
Jag är ju ingen van skidåkare så det gick lite trögt på sina ställen. Framförallt i uppförsbackar. I nedförsbackar gick det däremot alldeles för fort i stället.
Som tur var, var backarna inte så värst många.

I en uppförsbacke gjorde jag någon form av klassisk felmanöver i form av stav under skida, andra skidan plötsligt i kors med den första, halv piruett i slowmotion och sekunden därefter såg jag massor av stjärnor.
När jag sa det till Per, medan jag låg där i snödrivan och försökte reda ut trasslet av skidor och stavar, skrattade han bara och förklarade att det berodde på att det var stjärnklart på den svarta natthimlen.
Ja, ja.. stjärnor som stjärnor.. många var de i alla fall just då. Dubbelt så många som vanligt, det är jag ganska säker på.

Vurpan redde ut sig tillslut, jag kunde nöjd konstatera att jag till slut lyckats bestiga toppen på den lilla kullen.. och tog mig faktiskt ner på andra sidan av den också. Inte på något stilrent, profsigt skidåkarsätt.. men ner kom jag.
Ganska snöig dock, efteråt.

Inser att jag måste träna på skidåkning. Det går ju inte för sig att jag ligger ner i spåret och skrattar högt var och varannan minut när Per och jag är ute och skådar ugglor.
Fåglarna blir ju vettskrämda.

Och Per har ju faktiskt lite rätt i det han sa i den besvärliga uppförsbacken, mitt under min skådning av snöhög på nära håll:
-Det är liksom lite mer normalt att folk brukar ramla i nedförsbackar..

Nu är vi hemma igen, välbehållna och mina skidor är fortfarande hela. Så det blir fler skidturer här framöver.
..och, ja..hur gick det då?
Hörde vi några ugglor?

Det tänker jag skriva om i morgon, på Naturligtvis-bloggen..
Nu är det nämligen läggdags för en trött skidåkerska!

Det lilla, vackra..

..i det stora hela. Jag har suttit vid älvstranden och njutit av en gnistrande vit och soligt vacker timma mitt på dagen. Vinter när den är som vackrast!

Frusen..

..och stel blev jag om fingrarna under dagens fotostund, utan vantar, utomhus i minusgrader och snålblåst. Men att bli stelfrusen måste ju vara snäppet värre..