 |
| Vy neråt vår gata minuten innan Kalle Anka igår. |
(Det känns väldigt bra att Per och barnen köpt detta spel i sommar. Nu håller de gräsmattan fint trimmad och maskrosfri för att undvika alltför svåra, "naturliga" hinder..)
..eller snarare bredvid altanen. Uppe på den fanns ingen plats för grillen, det var nämligen för många snödrivor i vägen.
Nu är altanen därmed nästan snöfri (och plötsligt syns det väldigt tydligt att trädgårdsskötaren inte rensat bort fjolårets luktärter från spaljélådorna).
Bara för vårsolen att ta tag i resten.. I morgon förväntar jag mig strålande sol och plusgrader så altanen torkar upp och resten av drivorna tinar.
Håll nu tummarna att det inte bestämmer sig för att snöa något mer denna vinter!
Jag brukar inte gilla september.
Eller, jo.. jag gillade månaden under den tiden jag bodde söderut i landet men de här senaste sex åren har september här uppe i Boden gjort mig nästintill förbaskad varje år.. Den har nämligen bjudit på fina, varma, soliga höstdagar MEN som extra krydda åt det hela: Frostnätter. Hittills har Boden-septembrarna sett till att allt grönskande i trädgården sakta men säkert plågats ihjäl..och jag har varit SÅ irriterad på att frosten biter så tidigt under hösten.
Men:
I år är september månad härlig!
Inte en endaste frostnatt hittills!
Solsken, lagom med regnskurar, värme.. Allt som ska grönska i september ute i trädgården grönskar som bara den!
Helt underbara höstdagar bjuder detta års september på!
Idag har jag skördat det mesta som fanns kvar att skörda..
Vita vinbär och krusbär åkte in i frysen..
Sockerärtor likaså..
Dillen frodas och är drygt en meter hög vid det här laget. Så bra har den grödan aldrig växt i min Boden-trädgård.
Rödbetor, gulbetor, cirkelbetor.. de har växt ganska sakta i år. Troligtvis såddes de lite väl sent. Och jag borde ha gödslat mer i deras land. Men goda är de.
För övrigt har jag haft en lugn dag på hemmaplan idag. Sambo och barn drog i går iväg på älgjakt uppåt i landet.. och den äldste av dem, Per alltså, lät idag meddela att han skjutit en tjur.
Älgtjur, förtydligade han snabbt när jag grymtade fram ett
-”Vafönått!?? i telefonluren.
Bild på ”den blivande köttfärsen” finns på hans blogg lät han också meddela.
Trevlig lördagskväll!
Sambo istället för fluga som sällskap denna afton.
I hela två dagar stannar han hemma denna gång, sambon.. och han låter mer än vanligt.
Han har ju köpt sig ett munspel, min Per. Så nu är det inte bara fiol och elgitarr som det övas på här i huset..
(Konstigt nog är det den manliga delen av familjen som står för musiken. Jag och Eloise tillhör nämligen (än så länge) den icke-spelande delen..)
Så, kort och gott:
Igår: Flugsurr.
Idag: Smått osammanhängande munspelstoner.. och jag konstaterar gäspande:
-Även en pestlång och jobbig vecka har en fredag!
Det känns bra.
..i sällskap av en fluga.
Sambon min är som bekant fortfarande bortrest.. men jag tänkte på honom för en liten stund sedan.
Det är nämligen han som är husets flugjägare när han är hemma.
Han retar sig på allt som surrar inomhus och den elektriska flugsmällan smäller högt när han jagar flygfän rummet runt. Att han gör det dagtid reagerar jag inte så värst mycket på, men när hela sängen plötsligt börjar gunga mitt i natten p.g.a. att jägar-Per står upp i den och viftar med flugsmällan upp mot taket där någon stackars fluga febrilt försöker hitta ett gömställe.. Det går mig ibland på nerverna.
Många är gångerna jag svurit högt mitt i natten, dragit täcket över huvudet och bett honom vänligt men bestämt att lägga sig ner, sova och strunta i flugan/myggan.
Men han hävdar envist att han inte kan somna om något surrar i luften.
Varför kom jag då att tänka på detta denna afton?
Jo.
P.g.a. av en fluga.
En envis, irriterande och banne mig helt TAM fluga.
När jag åt middag i köket satt den envist på min axel, sedan på ena handen, sedan på andra handen, därefter på tallrikskanten, på glaskanten, på gaffeln, åter på min ena hand.. och så höll det på hela middagen, trots att jag envist föste bort den.
Kaffet tänkte jag sedan avnjuta i vardagsrummet, vid datorn.
Och gissa vem som envist höll mig sällskap?
Helt, otroligt, sanslöst vilken envis fluga.
Och totalt omöjlig att klappa ihjäl. (Jag slog till den ett antal gånger när den satt och putsade vingarna på min arm, stirrade på mig från bordskanten eller i sakta mak vandrade över datorns tangentbord.. men fick den inte på något av försöken.)
Insåg till slut, mitt i irritationsanfallen, till min stora förvåning, att jag måste hämta Pers heliga vapen: Den Elektriska Flugsmällan.
Så satt jag där.. Redo.. Flugsmällan i stadigt grepp.. Väntade..
..och Flugan kom flygande.. satte sig på datormusen.. och jag förde sakta, sakta smällan över den, tryckte i knappen.. ljudlöst.. och..
..Pang!
Gissa om flugan dog?
Icke!
Den klarade sig.
Det vet jag med all säkerhet eftersom den surrade runt mig med ett antal ärevarv efter sin nära döden-upplevelse.
Nu, flera timmar senare, sitter jag fortfarande med flugsmällan bredvid mig.
Och flugan är spårlöst borta.
Kan nästan slå vad om att den sitter på min nästipp så fort jag lagt mig för att sova.
Tur att Per inte är hemma.. Han skulle säkert skratta gott åt min ”jaga fluga- dans” i sängen..
..och slut på lugnet.
Fjällvandrargänget har återvänt hem, så nu är hela familjen komplett igen.
Storebror William har fått hem sina syskon och har därmed äntligen någon att prata TV- och datorspel med igen. (Jag har en svag känsla att jag gäspat lite väl mycket och svarat väldigt enformigt när han försökt berätta TV-spelshändelser för mig under den gångna veckan.)
Per är på glatt humör och planerar redan nästa års fjällturer medan han entusiastiskt berättar om hur bra den nya jackan, sovsäcken och toapappersregnskyddet fungerat ”ute i fält”.
Eloise och Oliver verkar också väldigt nöjda med fjällvandringen.. Bäst var det tydligen att komma fram till Kebnekaise fjällstation. (Gott fika efter några tuffa dagar uppe i fjällen var inte helt fel enligt dem..)
Eloise´s suck vid middagsbordet säger väl förresten en hel del om känslan av att komma hem från tältsemester:
-Åh, det känns liksom lyxigt att sitta på en stol, vid ett riktigt bord, och äta mat som känns nästan som lyxig restaurangmat..
Nu blir det ett kort bastubad och därefter kommer nog denna bloggare att slockna, antingen i soffan framför TV:n eller i sängen med en bok i handen.
Första jobbveckan är avklarad, och den har varit tuff.
Två dagars helg känns därför drömlikt skönt!
Det har aldrig varit någon tanke bakom samlandet, men när jag flyttade in här hos Per för si så där sex år sedan, insåg jag att jag tydligen tagit med mig en hel del kor.
När jag packat upp alla saker ur flyttkartongerna suckade nämligen en av Pers ungar:
-Åh.. vad mycket kor det blev överallt nu..
Därefter har det ju dykt upp några fler.. och det senaste inköpet är i form av en mjölkkanna.
Men.. eftersom jag inte dricker mjölk måste jag ju hitta andra användningsmöjligheter för den..
..så i kväll ser mjölkkanne-kon lite förbryllad ut.
..hotfullare molnsamling än den som tornade upp sig ovanför hustaken strax efter att jag stängt av datorn efter det förra inlägget.
Det stora grå växte och växte.. och åskovädret drog in över vårt kvarter med väldans fart.
Eller snarare åskovädren. Det åskade i nästan 1,5 timmar, med rejält blixt och dunder.
Och ja, jag vet att jag önskade mig regn i ett svagt ögonblick för några dagar sedan. Men då syftade jag på ett stilla sommarregn, inte en väderguds tömning av hela sitt badkar rakt över vår trädgård.
Det vräkte nämligen ner ytterligare drygt 10 mm regn. Och vräkte är ganska lindrigt uttryckt. Så blommor som med nöd och näppe stod upp efter regnskuren på eftermiddagen lade sig nu raklånga på marken.
Och just nu började det åter smattra utanför. Ännu mera vatten, hinkvis tydligen även denna gång.
Inte ett åskoväder till!?
..väldigt länge.
Men nu är det gjort:
Jobbnycklarna framletade, arbetskläderna framplockade och väckarklockan ställd att ringa kl. 05.20.
Till och med en lunchlåda har jag fixat till i morgon.
Inte illa att jag kom ihåg det också.
Men nej, åh, nej, jag klagar inte! Det är ju detta man längtar efter hela, långa vintern!
Däremot går det inte att förtränga vissa fakta längre:
Semestern närmar sig sitt slut med stormsteg, en dag kvar. Och efter sommaren kommer en höst och vinter.. Därför har jag plockat fram handarbetskorgen på allvar. Har hittat inspirationen igen.. och drömmer om allt jag ska hinna sticka och virka under mörka, regniga kvällar.
Har nyligen skaffat ”medlemskap” (gratis och mycket enkelt..) på den helt suveräna sidan http://www.ravelry.com/ ..
Jösses, vilken fantastisk handarbetsglädje och inspirationskälla man finner där! Många av mönstren som alla medlemmar visa upp är till råga på allt gratis, så nu har jag en hel rad av olika projekt jag vill ta tag i så fort solen slutar skina och höstmörkret lägger sig över trädgården.
”Sockor med falska flätor” är färdigstickade.
De har befunnit sig på mina stickor i all evighet, känns det som.. men nu känns det bra att de är klara. Har därmed lyckats med mitt första försök att sticka ”mönstrade” sockar. Hittills har det bara blivit aviga/räta kombinationer. Måste erkänna att dessa var ganska lättstickade, när man väl kommit på mönstrets kombinationer.. och jag är rejält sugen på att testa något lite mer komplicerat mönster.
Men först ska jag sticka ett par, vanliga, hederliga ullsockar av scotlandsull, nystan som haft liggandes i korgen väldigt länge. Det blir ett par ”vandringssockar” med lite längre skaft, passande till mina kängor.. inför nästa års vandringar.
Apropå vandringar så har Per och hans två yngsta barn nu stuckit iväg på sin veckolånga fjällvandring.
Vissa har ju semester och sommarlov fortfarande nästa vecka..
Jag däremot fortsätter vattna blommorna här hemma och invänta jobbångesten..
Sovmorgon till 08.30.
En kopp kaffe, smörgås och tidning.
En stund vid datorn (mejlen och intressanta bloggar tar inte semester!).
En runda i trädgården, en handfull solvarma smultron och några jordgubbar.
Fågelsång i form av upprörd hackspett, gräsklipp mellan tårna efter Pers runda med klipparen igår i kombination med daggdroppar.
Lunch: Rester från gårdagens middag: Potatissallad och rökt röding.
Packad fikaryggsäck, avdamning av bärplockare och tur ut i svampskogen.
Inte en endaste ätlig svamp, men däremot en näve åkerbär, nästan fem liter blåbär och tre liter hallon.
Eftermiddaspaus i solstolen ute på altanen med ljudbok i örat, stickning i händerna och snarkande Per i stolen bredvid.
Middagsmatslagning: Per grillar fläskfilé ute, jag kokar pasta, fräser lök med grönsaker och fixar örtig vitlökssås inne, medan kvällssolen gassar ute.
Damsuger hall och kök medan pastan kokar och Per sliter med grillandet ute på altanen.
Middag ute på altanen.
En och annan fluga och broms svärs åt, och dödas.
Kaffe på maten.
Paus i solstolen.
Rensning av blåbär, infrysning av blåbär och hallon, och därefter städning av bord, stol och altan där blåbär lämnat en hel del spår efter sig.
Per värmer bastun medan jag stickar vidare.
Grannarna väsnas och solen börjar gå ner bakom trätopparna.
Bastubad, en kall öl (blå älg även idag!) och purfärska jordgubbar från landet.
Ännu mera bastubad, kall, ofrivillig dusch (när vattenspridaren skulle flyttas mitt i alltihop).
Varm, skön, lång, frivilig dusch.
Soffaslöande, film på Canal+ och Coca Cola i ett glas.
Jag skulle kunna tänka mig att ha semester några månader till.
..med gammeldags vaniljglass.
Nu har bären i trädgården äntligen börjat mogna!
Idag var det jordgubbspremiär.
Underbart gott!
Sommar!..med lite jord under naglarna.
Vi tog inte med oss så värst mycket kläder under vår knappt veckolånga fjällresa.
Men konstigt nog hade vi med oss en hel massa smutstvätt hem.
Ett olöst mysterium varje gång man kommer hem.. känns det som, det där med översvämmad tvättkorg.
Till råga på allt åker två av tre barn iväg på ny semesterresa ut på landet med moster med flera redan i morgon så det blev smått akut tvätt av deras alla ”friluftskläder”.
Tur att det blåst rejält under dagen och att solen skinit då och då. Torkvindan ute i trädgården har nämligen fått jobba hårt.
Och jag har inte känt någon semesterkänsla för fem öre denna dag.
Hann dock även med en del ”rensa i röran”-projekt mellan alla tvättmaskintömningar och påfyllningar.
Rensade och slängde en hel del frösådder i komposten.. En del av det som inte har hunnits med att planteras ut innan semestern såg risigt och inte så värst livskraftigt ut, så för att döva mitt dåliga samvete rensade jag bort det.
Nu kan jag istället lägga energi på att rensa ogräs i några rabatter.. om jag hittar inspirationen till det.
Den har nämligen varit spårlöst försvunnen sedan i våras. Det är definitivt inte mitt bästa trädgårdsår i år.. Därför är jag mycket tacksam över perennerna som blommar för fullt trots noll omvårdnad.
Nåja, inget mer gnäll i kväll.
I morgon en ny dag..
..med mindre tvätt och mer semesterkänsla.
4 veckors ledigt.
Behöver väl inte säga mer än så..
..eller jo, förresten.. en liten sak till:
Min frösådda, vita akleja.. den som inte blommat på typ tre år, har nu plötsligt kommit på andra tankar.
..och vi har firat semesterns början med en lång bastukväll, Per och jag, men inte en riktigt lika "vit" kväll som aklejan..en öl hör nämligen till en het bastukväll.
Så gäspar och konstaterar: Snart somnar man nog gott här i fåtöljen..
Trevlig helg!
..men min uppskattar ätbart mer än vackra blomster.
Därför bjöds det på rabarberpaj till efterrätt i kväll.
Huvudrätten fick han äran att grilla själv ute på altanen.. Smarrig fläskkarré, därtill fixades klyftpotatis och vitlökskräm..
Hoppas han känner sig välkommen hem.
(Pajen är min favorit.. en god och mycket, mycket enkel variant:
Ca 1 liter rabarberbitar läggs i en smord pajform.
Därefter blandas 2 dl socker, 2 dl vetemjöl och 2 dl havregryn (ev. även en tsk vaniljsocker om så önskas..) och röran hälls över rabarberbitarna.
Ovanpå det hela hyvlas kylskåpskall margarin.. Se till att margarinet täcker det hela, och hyvla ytterligare några ”flagor” för att få den extra smarrig..
Sätt in i ugn, 225 grader, ca 30 minuter.
Servera med marsansås eller glass.)
I fjol såddes några perenner och som vanligt får man tålmodigt rulla tummarna ett helt år innan man får se om sådden lyckats och om blommorna verkligen växer upp till det som fröpåsarna lovat..
En som just nu slår ut sina första blommor är Berglinet. Plantan har växt upp till en ca 40 cm hög drös av tunna stjälkar som vajar fint i vinden.. och i toppen på dem fina, skira, ganska små, härligt himmelsblå blommor.
Har läst att fröställningarna kan torkas till fina eterneller.. så ser fram emot höstens skörd från den lilla Berglinplantan.
Den andra perennen som nu bekänner färg på allvar är den vita Myskmalvan som jag fått frön till av en bloggbekantskap här i Luletrakten..
Plantorna blommade lite redan i höstas men så pass sent att frosten tog dem innan jag hann bekanta mig med dem. I år är de desto snabbare i svängarna.. Den första blomman är redan på G. Vackert vita, ganska stora blommor i ett grönt hav av malvablad..
Tredje perennen är efterlängtad och eftersökt i mina rabatter eftersom jag totalt hade glömt var jag planterade den i fjol..
Aklejan Nora Barlow, även de fröna är från en bloggarvän..ända från Skåne åkte de hit i fjol.
Spännande och mycket vacker akleja.. som tyvärr fått börja sitt liv mitt i ett ogräsbestånd och därför inte vuxit sig så värst stor denna första blomningssommar.. (Jag hittade den i går mitt ibland en massa nässlor och smörblommor i en av de minst rensade rabatterna..)
Den, och även de två andra ”nykomlingarna” ska förhoppningsvis flytta till lite mer framträdande platser i mina rabatter när jag väl tar mig i kragen och börjar rensa upp bland allt ogräs.
Det går trögt med det projektet i år.. men snart har jag nog samlat tillräckligt med inspiration och kraft för att ta tag i spade, maskrosjärn och sekatör.
Men än så länge visas bara närbilder på växterna. Ingen hel rabatt gör sig nämligen bra på bild.. ännu.
Trevlig kväll!
Ps. Per och son verkar ha det bra i storstan.. Det mobilbloggas just nu flitigt på hans annars så döda blogg.. antar att det är för att jag ska kunna hålla koll på allt trevligt de gör medan jag jobbar och sliter här hemma. Men ska inte gnälla.. lovar.
