Det blir jul..

Tänka sig att det blir jul i vårt hus varje år.
Trots att jag verkligen inte är någon pyntande person. Och aldrig har gillat tomtar. Och definitivt skulle överleva både utan gran, de sjuarmade stakarna och julklapparna.

Det enda jag uppskattar med julen är lediga dagar. Och den goda maten.

Men som sagt..det blir julfint och jultrevligt hos oss år efter år, och det är tack vare Per och hans barn.
Han bakar lussebullar, köper pepparkakor, kokar smarrig glögg och till slut, dagen innan julafton, ser han till att vara ledig från jobbet så han hinner köpa all julmat. Och städa. Och fixa julfint här hemma tills jag kommer hem.
Dessförinnan har han även hunnit med att fixa både en utegran och en innegran, tänt ljusslingorna i dem.. och även gjort det han absolut inte borde gjort: Varsamt plockat fram plasttomten ur förrådet, rättat till dess elsladd, kollat glödlampan, hälsat honom hjärtligt, varmt välkommen fram igen.. och därefter jackat i kontakten så han lyser upp snödrivan ute på tomten.

Hans barn i sin tur har klätt granen, fixat julklappar, pyntat..
..allt detta medan jag inte ägnat julen någon större tanke.

MEN: Denna december har jag faktiskt bytt till julgardiner i köket. Det är värt att dokumenteras med en rad för det händer verkligen inte varje jul.

Och eftersom Per nu varit så rar att han t.o.m köpt en fin liten julgrupp till mig har jag försökt att låta bli att tänka alltför elaka tankar om hans stora idol "Den lysande jultomten". 
(Men skulle någon, mot förmodan, äntligen få för sig att stjäla den gör det absolut ingenting.)

I väntan på en näva..

I våras dök det upp en vacker bladrosett i en av mina mindre välplanerade rabatter.
Det påminde väldigt mycket om någon slags näva och eftersom jag inhandlat flera sådana under föregående år vore det ju inte världens konstigsate sak om det var just en sådan.
Det mystiska var dock att jag inte hade något som helst minne av att ha planterat någon av de nya växterna i just denna ostrukturerade rabatt.

Men vis av gamla erfarenheter tolkade jag det hela som att jag helt enkelt glömt var jag planterat vad. Så brukar nämligen ske med mycket jämna mellanrum..

Bladverket växte frodigt, och jag gödslade på med kogödsel för att få nykomlingen att trivas riktigt bra.

Det är ju som bekant alltid lite extra spännande att vänta på blomningen när man inte riktigt vet vad som kommer att slå ut..
Jag vattnade, pratade med plantan, och såg den växa helt otroligt fort, både på höjden och bredden.. På några veckor var den dubbelt så hög och dubbelt så frodig som de andra nävorna i den andra rabatten.

Och nu..
Ja, den har äntligen bevisat färg och slagit ut sina blommor!
Och visat sig vara..

..kvarterets mest välgödslade och frodiga exemplar av Geranium sylvaticum, d.v.s. Midsommarblomster.

Pyntat i holken

Per och jag städade lite i kväll.
Det gäller ju att få de nya hyresgästerna att trivas nu när de börjar bygga bo igen.

Vi rensade ur holkarna vi har uppsatta i träden på vår tomt och kunde konstatera att våra fåglar håller hårt på de svenska traditionerna.
I en av holkarna hade fjolårets häckande par nämligen pyntat riktigt fint med en bit julgransglitter. Snyggt inlindat i det övriga bomaterialet.. Riktigt tjusigt hantverk!

Undrar förresten vad fågelungarna tänkte när julen i holken firades redan innan midsommar..

Det är lite konstigt..

..men jag känner mig inte hemma på den här bloggen just nu.

Den känns inte som ”jag”.

Den inspirerar mig inte till några nya inlägg.

Därför tänker jag inte skriva här på några dagar eller veckor eller månader.

Istället lindrar jag skrivarklåda och fotoabstinens på två andra sidor: Naturligtvis och Strandskatorna.

Men känner jag mig själv rätt efter alla dessa 38 år så kommer jag att ändra mig.. igen.. åt något håll.. beroende på hur vindarna blåser.

Who´s there?

Nu är det slut..

..på sommaren 2009. Det är då ett som är säkert.

Flera frostnätter på raken har tagit död på allt.
T.o.m. mina kämparglada flox har till slut stupat.
Gårdagen ägnade jag åt det vemodiga jobbet ”Slänga allt på komposten”.
Krukor är tömda och instaplade i förrådet.
Fåglarnas bad är tömda och urdiskade.
Utemöblerna..
..hmm..de står fortfarande kvar på altanen.
Jag har svårt att bära in dem i förrådet innan första snön fallit.
Det är väl hoppet om ”ännu en varm, solig dag” som inte över ger mig helt förrän trädgården täcks av det vita och stolarna måste skottas fram..

Det gamla lämnar plats åt det nya..
(Fascinerande att nästa års blad redan finns startklara på buskens kvistar!)

Ett guldkorn..

Hösten är inte min årstid.

Den gör mig less.

Får mig att se suddigt.

Men små guldkorn mitt i den frostnypna rabatten lyser så intensivt, energifullt och med värme, att inte ens min suddiga blick missar dem.

En frostbiten solros, sådd av någon fågel som besökte fågelbordet förra vintern, vårdad av ingen och ändå full av kämparglöd..

Fågelskådning..

..och annat friluftslivsbetonat brukar jag ju blogga om i min andra blogg men i kväll blir det ett undantag från den oskrivna regeln.

Det har nämligen hänt roliga, spännande, trevliga saker på fågelskådarsidan under den senaste tiden och därför blir det ett reklaminlägg här i kväll:

Ett gäng Strandskator började bygga bo i våras. De samlade material, utbytte tankar och såg till att samlas till en lite större flock i början av juli..

De har sedan dess kläckt några idéägg, prövat vingarna, tjattrat med varandra, skådat andra fåglar.. Ja, haft riktigt trevligt ihop, mest via mail.

Nu, under de senaste två veckorna flög hela flocken ut på nätet..

..och hälsar nya besökare och medlemmar välkomna!

Kryptiskt reklaminl-ägg!??

Hmm..

Det kanske klarnar om man surfar in på vår nyöppnade hemsida:

Strandskatorna på nätet!

Välkommen!

Uppe bland molnen..

..hade jag gärna befunnit mig denna kväll när vackert vita, fluffiga, gräddbakelseliknande skapelser seglade förbi..

(Att det minuten efter började blixtra och dundra från de mindre vita och betydligt mer gråtonade skapelserna som följde hack i häl, är ju en annan historia..)

Ett litet försök..

..att se positivt på det hela.

Det blir mörkt tidigt på kvällarna: Mysigt att tända ljus.

Regn- och rusktider väntar: Trevligt att krypa upp i soffhörnet med en god bok.

Härliga, +25-gradiga dagar blir till minusgradiga: Man får äntligen användning för sina nystickade raggsockar.

Frost på cykelsadeln: Äntligen dags att börja ta bussen till jobbet och därmed slippa motvinden och uppförsbackarna.

Allt i trädgården dör sakta men säkert: Snödrivorna kommer att växa desto fortare. Och jag slipper rensa ogräs.

Flyttfåglarna drar söderut: Det blir lugnt och tyst i trädgården.

Myggor och andra flygfän försvinner: Jag måste börja servera de få, övervintrande fåglarna frön, talgbollar, jordnötter..

Nä.

Sorry!

Det här går inte bra.

Jag vill helt enkelt inte ha höst.

Och jag kan inte lura mig själv att tro på en fin, trevlig, härlig vinter.

That´s it.

Punkt slut.

Plötsligt händer det faktiskt..

.. precis som det sägs i reklamen.

Men jag har inte vunnit på lotter. (Kan bero på att jag nästan aldrig köper några.)

Däremot skedde idag plötsliga förändringar på jobbet. Igen.

Den här gången till något bättre, vilket känns väldigt ovanligt i dessa ”Nu MÅSTE vi spara-tider.”

Men erkänner att jag ser lite egoistiskt på det hela.. för mitt schema blev bättre men flera vikarier/tillfälligt anställda fick gå. Helt krasst tänker man på sig själv i första hand när det gäller jobb i dessa kristider, men sekunden efter inser man att kollegor faktiskt just fått sparken.

Det är verkligen rejäla svängningar åt alla håll och kanter just nu och de senaste tre månaderna har varit närapå gränsen till ohållbara, med ett schema som i stort sätt krävde att man kunde klona sig själv till fler än två personer under vissa delar av dagen.. Hade inte semestern kommit som en räddande ängel mitt i allt vet jag inte hur det skulle gått.

Därför var det med extra tunga steg jag trampade iväg dit i måndags. Eftersom ingen hört något om schemaändringarna före semestern såg jag en mörkare än mörk höst framför mig..

Men, som sagt.. den blev hastigt ljusare än väntat. För en del av oss, men tyvärr inte för alla.

..och ja, jag vet att man inte ska ropa hej innan man är helt över bäcken. Det kan ännu hända flera oväntade saker.

Men just nu känner jag mig lättad.

Och paniken att hitta ett nytt jobb har lagt sig lite.

För den här gången.

(Men jag längtar ändå tillbaka till ”förr” då det definitivt var bättre.. tiden då jobb nästan växte på träd. Bara att välja och vraka.. vilken lyx.)

Hedvignejlika som är lika bra nu som förr.. Såddes i fjol och jag fick för mig att det var en ettåring, men nu blommar den flitigt igen.

Stickat och stuckit..

Ja.. sommaren den fortsätter, och fortsätter.

Törs knappt säga det, men börjar faktiskt önska mig regn snart.. Har gett upp vattnandet av alla rabatter, det är fullt upp med att försöka hålla blomlådornas och krukornas växtlighet vid liv dessa heta dagar.. Idag har det till råga på allt blåst ganska rejält till och från under dagen så vattnet avdunstar så fort man hällt ut det..

Men nej, åh, nej, jag klagar inte! Det är ju detta man längtar efter hela, långa vintern!

Däremot går det inte att förtränga vissa fakta längre:

Semestern närmar sig sitt slut med stormsteg, en dag kvar. Och efter sommaren kommer en höst och vinter.. Därför har jag plockat fram handarbetskorgen på allvar. Har hittat inspirationen igen.. och drömmer om allt jag ska hinna sticka och virka under mörka, regniga kvällar.

Har nyligen skaffat ”medlemskap” (gratis och mycket enkelt..) på den helt suveräna sidan http://www.ravelry.com/ ..

Jösses, vilken fantastisk handarbetsglädje och inspirationskälla man finner där! Många av mönstren som alla medlemmar visa upp är till råga på allt gratis, så nu har jag en hel rad av olika projekt jag vill ta tag i så fort solen slutar skina och höstmörkret lägger sig över trädgården.

Idag avslutade jag därför pågående stickprojekt:

”Sockor med falska flätor” är färdigstickade.

De har befunnit sig på mina stickor i all evighet, känns det som.. men nu känns det bra att de är klara. Har därmed lyckats med mitt första försök att sticka ”mönstrade” sockar. Hittills har det bara blivit aviga/räta kombinationer. Måste erkänna att dessa var ganska lättstickade, när man väl kommit på mönstrets kombinationer.. och jag är rejält sugen på att testa något lite mer komplicerat mönster.

Men först ska jag sticka ett par, vanliga, hederliga ullsockar av scotlandsull, nystan som haft liggandes i korgen väldigt länge. Det blir ett par ”vandringssockar” med lite längre skaft, passande till mina kängor.. inför nästa års vandringar.

Apropå vandringar så har Per och hans två yngsta barn nu stuckit iväg på sin veckolånga fjällvandring.

Vissa har ju semester och sommarlov fortfarande nästa vecka..

Jag däremot fortsätter vattna blommorna här hemma och invänta jobbångesten..

Trevlig lördagskväll!

Som Ferdinand..

..under sin korkek.

Fast min ”ek” är ett grönt parasoll. Och jag har inte råkat sätta mig på en humla idag. Men luktat på luktärterna har jag gjort.

Synd man inte kan stanna tiden nu när allt är så perfekt..

Under luktärterna: Två sorters flox som i år verkar stortrivas med det finfina vädret!

Min dag

Sovmorgon till 08.30.

En kopp kaffe, smörgås och tidning.

En stund vid datorn (mejlen och intressanta bloggar tar inte semester!).

En runda i trädgården, en handfull solvarma smultron och några jordgubbar.

Fågelsång i form av upprörd hackspett, gräsklipp mellan tårna efter Pers runda med klipparen igår i kombination med daggdroppar.

Lunch: Rester från gårdagens middag: Potatissallad och rökt röding.

Packad fikaryggsäck, avdamning av bärplockare och tur ut i svampskogen.

Inte en endaste ätlig svamp, men däremot en näve åkerbär, nästan fem liter blåbär och tre liter hallon.

Eftermiddaspaus i solstolen ute på altanen med ljudbok i örat, stickning i händerna och snarkande Per i stolen bredvid.

Middagsmatslagning: Per grillar fläskfilé ute, jag kokar pasta, fräser lök med grönsaker och fixar örtig vitlökssås inne, medan kvällssolen gassar ute.

Damsuger hall och kök medan pastan kokar och Per sliter med grillandet ute på altanen.

Middag ute på altanen.

En och annan fluga och broms svärs åt, och dödas.

Kaffe på maten.

Paus i solstolen.

Rensning av blåbär, infrysning av blåbär och hallon, och därefter städning av bord, stol och altan där blåbär lämnat en hel del spår efter sig.

Per värmer bastun medan jag stickar vidare.

Grannarna väsnas och solen börjar gå ner bakom trätopparna.

Bastubad, en kall öl (blå älg även idag!) och purfärska jordgubbar från landet.

Ännu mera bastubad, kall, ofrivillig dusch (när vattenspridaren skulle flyttas mitt i alltihop).

Varm, skön, lång, frivilig dusch.

Soffaslöande, film på Canal+ och Coca Cola i ett glas.

Jag skulle kunna tänka mig att ha semester några månader till.

Blåa älgar..

..på solig altan.

Det hör inte till vanligheterna att det hamnar öl på min blogg, men dagens upptäckt kräver ett eget, litet inlägg.

Följande utspelade sig nyss ute på vår altan: Per kommer ut med varsin öl åt oss och suckar med nöjd min:

-"Nu är älgarna blå!"

Klockan är bara tidig eftermiddag och han ser redan blå älgar?! tänker jag förvånat.

Hur många öl har karln fått i sig medan jag solat ute..?

Men han visar sig vara helt nykter.. Och vid en närmare blick ser även jag att älgarna verkligen är blå. Och ölen därmed alldeles precis lagom kylskåpskall..

Hur klarade man sig förr utan den finessen på ölburken?!

En dag ute..

..i trädgården.

Under vår semestertripp söderut i landet köpte jag en sådan där käck, träig skylt som man hänger på ytterdörren när man dragit på sig grovjobbarhandskarna och de leriga gummistövlarna.

”Ute i trädgårn” står det på den. Och tillbehören som dinglar under texten, en liten räfsa plus spade, ger ju en tydlig vink om vad man gör där ute bland buskar och grästuvor.

Så smart.

Nu slipper ju eventuella gäster banka på vår låsta dörr när jag är på baksidan av huset.

Bara att hänga upp skylten så vet alla förbipasserande att Kirsti minsann jobbar och står i..

Ett litet, moraliskt dilemma uppstod dock denna mycket varma, vackra söndag när skylten skulle invigas.

Texten stämde, men inte verktygen.

Jag var ute i trädgårn.. men istället för ”räfsa och spade” borde det hängt en ljudbok, MP3-spelare, solglasögon och Baden Badenstol under texten.

Nu kändes det ju som att jag ljög för grannar och förbipasserande medan jag satt där på baksidan av huset, i gassande solsken, tillbakalutad i en mycket skön stol..

..och slöade 100%..

1:a augusti..

..och jag drabbades av lite höst- och vinterångest tidigare under dagen.

Men nu har jag varit ute i kvällssolen och luktat på blommorna..

..och insett att det ännu finns mycket sommar kvar därute.

Inte ens semestern är slut ännu.. en vecka kvar att njuta av.

Per och jag hade lite planer på att åka upp till sjöarna i Kvikkjokk-trakten nu på måndag. Några dagars fisketur, tältning, myggjakt.. säkert mysigt och trevligt.. en lugn avslutning på semestern.

Men jag vaknade i morse med en känsla av att vi rest tillräckligt. Längtade plötsligt efter en vecka på hemmaplan. Utan ”måsten” och tider att passa.. Utan packning på ryggen och lång bilresa framför sig.. Bara göra det som känns avkopplande och kul just för tillfället..

Övertalade Per.. och ser nu fram emot en vecka här hemma istället, med lite blåbärsplockning, grävande i några rabatter, ogräsrensning och skörd av spenat m.m. som växer så det knakar i grönsakslandet.

Och stilla stunder i solstolen, med fågelkvitter i buskarna och kaffekoppen inom räckhåll.

Fisketuren får bli nästa sommar istället.. Eller under en vacker hösthelg.. Eller någon annan gång.

Just nu känns det som att det finns tillräckligt att njuta av här på hemmaplan!

(Och Per, som har längre semester än jag, ska fjällvandra med två av sina barn under min första jobbvecka, så det är inte så värst synd om honom heller..)

Tvättardag..

..med lite jord under naglarna.

Vi tog inte med oss så värst mycket kläder under vår knappt veckolånga fjällresa.

Men konstigt nog hade vi med oss en hel massa smutstvätt hem.

Ett olöst mysterium varje gång man kommer hem.. känns det som, det där med översvämmad tvättkorg.

Till råga på allt åker två av tre barn iväg på ny semesterresa ut på landet med moster med flera redan i morgon så det blev smått akut tvätt av deras alla ”friluftskläder”.

Tur att det blåst rejält under dagen och att solen skinit då och då. Torkvindan ute i trädgården har nämligen fått jobba hårt.

Och jag har inte känt någon semesterkänsla för fem öre denna dag.

Hann dock även med en del ”rensa i röran”-projekt mellan alla tvättmaskintömningar och påfyllningar.

Rensade och slängde en hel del frösådder i komposten.. En del av det som inte har hunnits med att planteras ut innan semestern såg risigt och inte så värst livskraftigt ut, så för att döva mitt dåliga samvete rensade jag bort det.

Nu kan jag istället lägga energi på att rensa ogräs i några rabatter.. om jag hittar inspirationen till det.

Den har nämligen varit spårlöst försvunnen sedan i våras. Det är definitivt inte mitt bästa trädgårdsår i år.. Därför är jag mycket tacksam över perennerna som blommar för fullt trots noll omvårdnad.

Nåja, inget mer gnäll i kväll.

I morgon en ny dag..

..med mindre tvätt och mer semesterkänsla.

Förhoppningsvis.

Ogräs så långt ögat når..

Utanför vår tomtgräns finns ett dike och lite ängsmark.

Där är det just nu nästan lika vitt som det var i vintras..

Men sommarens vita är betydligt vackrare, och doftar mycket godare än det kalla, vita vi skottade för några månader sedan.

Mitt favoritogräs blommar nämligen för fullt just nu.

Älggräs, Älgört..

..Filipendula ulmaria..

Jag påminns om barndomens rikt blommande fläderbuskar när jag ser ut över Älggräsängen.

Kanske är det saknaden efter just fläder (som tyvärr inte växer vilt här uppe) jag kompenserar med att gilla just detta ogräs.. inte vet jag.

Men ack så vackert det är med en dikesgren full av gräddvitt älg-o-gräs !

Slutpratat..

..med blommor och blad för denna gång.

I morgon förmiddag kommer Per och son hem från sin Stockholmsresa så bäst att man blir ”normal” igen och börjar prata med folk istället för med plantorna här hemma..

Veckan har gått otroligt fort, inga lampor har slocknat av oförklarliga anledningar, propparna har hållit sig hela, TV:n och datorn fungerar som de ska..

Tror minsann att sakerna här hos oss börjar vänja sig vid att vara ensamma hemma med mig!

Trevlig helg!

Ogräs i rabatten: Smällglim.

Tre perenner..

..som klarat vintern.

I fjol såddes några perenner och som vanligt får man tålmodigt rulla tummarna ett helt år innan man får se om sådden lyckats och om blommorna verkligen växer upp till det som fröpåsarna lovat..

En som just nu slår ut sina första blommor är Berglinet. Plantan har växt upp till en ca 40 cm hög drös av tunna stjälkar som vajar fint i vinden.. och i toppen på dem fina, skira, ganska små, härligt himmelsblå blommor.

Har läst att fröställningarna kan torkas till fina eterneller.. så ser fram emot höstens skörd från den lilla Berglinplantan.

Den andra perennen som nu bekänner färg på allvar är den vita Myskmalvan som jag fått frön till av en bloggbekantskap här i Luletrakten..

Plantorna blommade lite redan i höstas men så pass sent att frosten tog dem innan jag hann bekanta mig med dem. I år är de desto snabbare i svängarna.. Den första blomman är redan på G. Vackert vita, ganska stora blommor i ett grönt hav av malvablad..

Tredje perennen är efterlängtad och eftersökt i mina rabatter eftersom jag totalt hade glömt var jag planterade den i fjol..

Aklejan Nora Barlow, även de fröna är från en bloggarvän..ända från Skåne åkte de hit i fjol.

Spännande och mycket vacker akleja.. som tyvärr fått börja sitt liv mitt i ett ogräsbestånd och därför inte vuxit sig så värst stor denna första blomningssommar.. (Jag hittade den i går mitt ibland en massa nässlor och smörblommor i en av de minst rensade rabatterna..)

Den, och även de två andra ”nykomlingarna” ska förhoppningsvis flytta till lite mer framträdande platser i mina rabatter när jag väl tar mig i kragen och börjar rensa upp bland allt ogräs.

Det går trögt med det projektet i år.. men snart har jag nog samlat tillräckligt med inspiration och kraft för att ta tag i spade, maskrosjärn och sekatör.

Men än så länge visas bara närbilder på växterna. Ingen hel rabatt gör sig nämligen bra på bild.. ännu.

Trevlig kväll!

Ps. Per och son verkar ha det bra i storstan.. Det mobilbloggas just nu flitigt på hans annars så döda blogg.. antar att det är för att jag ska kunna hålla koll på allt trevligt de gör medan jag jobbar och sliter här hemma. Men ska inte gnälla.. lovar.

Och allt fungerar faktiskt helt perfekt här hemma utan både karl och barn.. inga kortslutningar eller rykande proppar, tack och lov.. så de kan med gott samvete fortsätta sitt ”glassar-liv” där nere bland björnar och sushi.. För "vad är väl en semester i Stockholm", liksom..