26 april 2009

Tiden går fort..


..trots att man inte gör så värst mycket.

Det har varit en söndag på hemmaplan, med båda fötterna på fast mark.
Med andra ord är det inte jag som seglar uppe bland molnen på fotot. Det var någon annan, mycket tuffare person det, som hade vägarna förbi när jag satt i godan ro ute på altanen och spanade upp mot himlen..

Efter en skön, ledig helg är det åter dags att snart ställa väckarklockan att ringa.. I morgon bitti har jag bestämt mig för att cykla till jobbet för första gången detta år. Det passar bra att börja den ”träningen” under en vecka med bara fyra arbetsdagar.. Konstigt att cykeln varje år är så otroligt trögtrampad när den stått still en hel vinter. Och att uppförsbackarna är som allra brantast när man cyklar för första gången under våren.
Sådant slutar aldrig att förvåna mig.
Borde kanske snackat med den där ”glidflygaren” i morse.. såg ju ut att vara ett behagligt sätt att ta sig till jobbet på..

Ha en fin vecka fram till Valborg!

6 kommentarer:

  1. Va gött att kunna cykla till jobbet, jag har tre mil, så jag står över den cykelturen :O)
    Glidflyg kanske vore nåt iofs....
    Tiden, ja den springer iväg, speciellt som man inte gör nånting... Visst är väl det konstigt!

    SvaraRadera
  2. Märkligt med vårt avlånga land...gröna löv i söder o snö i norr...men du...nu är det på G på riktigt!!!
    Jodå grannarna får se mycket och jag skrev inte på bloggen om vilka ordramsor som kom ur min mun där jag stod med prinskorv i näven...detta bedårande gulliga hundliv...fast det är kul så här efteråt...Du anar inte vad jycken lyckats med mer...vet knappt om jag vågar berätta...
    Sallykatten och vovven jobbade i maskopi i förra veckan och då jag trodde vovven lekte med sin pipboll - så var det inte det...utan undulaten.
    Katten hade fått ut den ur sin bur på nått vis...vidrigt men jag och ena dottern visste inte om vi skulle skratta eller gråta för allt var heltokigt. Buren var stängd och katten satt på en stolsrygg och såg helt fridfull ut...Hunden var överlycklig över sin nya "pipsak"...Verkar som om undulaten dog av chocken för den var inte skadad på nått vis...Ja du hör...
    Ska försöka hålla liv i bloggen igen för jag saknar alla goa kommentarer och de personer jag råkat på här...

    Massa kram från Malin

    ps: kul bild där vid bilvraket...fniss

    SvaraRadera
  3. Hej! Ett första besök hos dej. Men jag kommer tillbaka och vill gärna läsa om livet lite längre norr ut. Vad härligt det såg ut med hängflygaren, men inget för mej.
    Ha en bra vecka.
    Kram Birgitta

    SvaraRadera
  4. Skulle också gärna cykla till jobbet men jag har ca 13 km en väg och det är många uppförsbackar. En backe kalla jag för mördarbacken för den är tuff. Visserligen har jag cykelväg hela vägen till jobbet men vi ska se. I fjol hade jag gubben att föra mig till jobbet och jag cyklade hem på kvällen det gick bra.
    Ha en trevlig jobb vecka.
    Lotta

    SvaraRadera
  5. Visst är det härligt att cykla, men innan bakdelen har accepterat sadeln så gruvar man sig när det blir dax att kliva av cykeln.

    Ha en riktigt bra tur.

    Gunilla

    SvaraRadera
  6. Lotta:
    Ja..jag tycker min knappa mil till jobbet är fullständigt nog och skitjobbig ibalnd..åtminstone på ditvägen när man är halvvaken..:)

    Malin:
    Ja..just nu vräker regnet ner så imorgon är det nog barmark överallt här med! :)
    Men jösses, vilken tragisk historia..fast när du berättar så fnittrar jag ju trots hela eländet..
    Alltså...ja, jag förstår att du inte hinner blogga så jätteofta..:) :)
    Men stackars undulaten! Och vilket imponerande sammarbete mellan hund-katt.. Nä, ni är helt underbara, hela familjen..:)
    Massa kram till dig med! Har saknat dina inlägg.. fast det vet du ju redan! ;)

    Birgitta:
    Hej och välkommen! Trevligt med ny besökare! Och tack för att du lämnade en kommentar så jag hittar till din blogg!

    Lilla My:
    Jo..låter som en bra idé att få skjuts till jobbet och sedan cykla hem.. Det är värst på morgonen med alla backar när benen ännu inte vaknat riktigt..:) Jag har knappt en mil till jobbet och det känns jättelångt vissa mornar.. Ha en bra vecka du med!!

    Gunilla:
    Ja..och baken värker fortfarande dagen efter också när man ska cykla nästa varv..:)
    Det blev dock ingen "bakvärk" denna morgon.. regn och +1 grad fick mig att välja bussen, igen.. Men i morgon..kanske..om det slutar regna!

    /Kirsti

    SvaraRadera