05 maj 2009

Ett evigt letande..

..varje vår.

Det är något speciellt med Tussilagon. Gula, små, oansenliga blommor som lyser upp en vår-skitig dikeskant.
Ja, jag vet att jag inte är ensam om att spana efter dem varje vår.. och min mamma var garanterat inte den enda mamman i min uppväxtstad Västerås som varje vår fick halvvissna, sönderkramade buketter av Tussilago att sätta i en äggkopp..
Men det är något speciellt med de små gula solarna.
Och jag spanar fortfarande efter dem varje vår, som sagt var.

Men här uppe i Boden spanar man förgäves.
Tussilagorna finns inte!
De ska enligt floror växa i södra och mellersta Sverige, och sporadiskt även i norra delarna av landet.
Jag har dock aldrig lyckats hitta någon sedan jag flyttade hit upp.

Så.. jag gläds åt maskrosor istället.
Idag hittade jag de första blommande exemplaren i en dikeskant!
Nästan som tussilago, faktiskt. Små och lågväxande p.g.a. kyliga nätter och kall nordanvind.
”Boden-tussilago”, kanske..
Kände nästan för att plocka en liten bukett och sätta på köksbordet.
Men det var så hiskeligt mycket trafik efter vägen..
..och ”Ogräs i kopp” hade resten av familjen ändå flinande kallat arrangemanget, så jag beundrade dem på plats istället.
Länge.

6 kommentarer:

  1. Vackra maskrosor. Men tussilago finns faktiskt här i norr också. Bland annat på vägen ut mot Uddebo (Stålverket) i Luleå har jag sett massor vissa vårar och även på andra håll, så dom finns:)

    /Elsa

    SvaraRadera
  2. Jag kan skicka dig en planta om du vill :O)
    Maskrosor är fint det också...

    SvaraRadera
  3. Exakt!
    Jag har spanat i fyra vårar efter tusselago. Så såg jag i tidningen för ett tag sedan att den inte FINNS här uppe, jo nån enstaka på extra gynnsamma ställen. Men det jag saknar det är ju det där helgula havet..... Blåsippan finns inte heller har jag förstått!
    Vi får titta på maskrosorna i stället, de är också fina, jag bryr mig inte om att ta bort dem ur gräsmattan - så knäpp är jag!

    SvaraRadera
  4. ja tussilagon är jättesöt. När vi var upp till fjället så såg jag massor i dikeskanterna alldelens gult. Här kan jag se någon enstaka vid någon husvägg så det är kanske lite lokalt hur de växer.
    Jag jobbar som dagmamma så jag får fina buketter maskrosor istället. Och ibland har de ingen stjälk men det är bara att tacka och taemot. De flesta blir flytande blommor i en kopp.
    Ha en fin dag

    Gunilla

    SvaraRadera
  5. Ah! Så länge de växer i en dikeskant tycker jag att de är helt OK, men när de brer ut sig med en hiskelig fart och kväver det lilla som är kvar i gräsmattan... Då åker de upp!

    SvaraRadera
  6. Elsa:
    Aha, då är det dit jag måste åka! :)
    (Såg i morse att en trädgård här i området faktiskt har några små tussilagon vid vägen! De måste ha planterat några tuvor där i fjol..kan nämligen inte påminna mig om att jag sett blommor i det diket tidigare.. Undrar om man skulle smyga dit en mörk kväll..:) )

    Lotta:
    Vad du är snäll.. :) ..och ja, maskrosor är faktiskt nästan lika fina som tussilagon.:)

    Lena:
    ..och vitsippshav ser man inte heller här.. Det är ont om vårblommor! Nere i Mälardalen tog man ju för givet att alla i vårt avlånga land kan njuta av de blomstrande härligheterna..men, ack nej.. det blir maskrosor, och sedan häggblom istället! :)

    Gunilla:
    Ja..maskrosor plockas det mycket av här också.. Pers dotter är en liten blomfatast som varje vår längtar efter fjärilar och blommor..:)

    Ronja:
    Jo..det finns ju liksom en gräns för hur mycket gult man står ut med..:)
    Våra grannar har en helt maskrosfri, stor gräsmatta och jag tycker lite synd om dem när våra maskrosfrön flyger över dit när nordanvinden blåser under försommren. Men ännu har de inte klagat, och i höstas köpte Per ett nytt maskrosjärn så nu blir det nog rensa av när maskrosorna dyker upp.

    /Kirsti

    SvaraRadera