Smaken är som..

Ja, då var jag tillbaka här på heltid igen då.. på trygga, gamla bloggen. Borta bra, men hemma bäst..typ. Fast veckan ”borta” denna gång har varit himla kul så ska inte klaga.
Tänkte istället skriva några rader om något så simpelt som basilika.

Jag är lite konservativ, eller ”stel” när det gäller mat, kryddor, smaker.. Vill gärna att det jag äter smakar som det brukar.
Alltså har jag lite svårigheter med att vänja mig vid vissa maträtter när jag t.ex. träffar en sådan som Per första gången i mitt liv. Han kryddar nämligen ibland mat med andra kryddor än jag..
Det visade sig t.ex. att första spaghettin med köttfärssås som han bjöd mig på för si sådär sex år sedan smakade curry. Hans favoritköttfärssås ska nämligen innehålla den kryddan. Min har aldrig innehållit den. (Nu har jag dock vant mig och börjat tycka om hans köttfärssås.)

Basilika ska därmed också smaka just basilika och inget annat om jag får bestämma.
Men.. varje vår när jag ska bläddra förbi basilikaavdelningen i frökatalogen blir jag nyfiken på alla olika sorter.. Kanel, lakrits, vanilj..basilika!? Det kan bara inte smaka bra!
Varje år ”råkar” jag därmed också klicka på några olika basilikasorter och blir ju därför tvungen att så dem när fröna kommer.
I år det premiär för Ocimum americanum, Vanilla Spice.
Vaniljbasilika.
Vad kryddar man med den? Glassen med jordgubbar?

Idag har jag provsmakat några blad.. och Per fick agera försökskanin. Han fick inte veta namnet på basilikan utan bara smaka, lukta och säga vad han tyckte. Han gillade den och drog slutsatsen att det smakade mint.
Vad jag tycker den smakar låter jag ännu vara osagt.. Det smakar i alla fall inte hederlig, gammal, vanlig basilika.Men plantan har blivit riktigt fin.. Vackert ljusgröna blad och buskigt växtsätt.. Så känner på mig att den kommer att odlas fler somrar.

"Vaniljbasilika"