Liv i rabatten

Igår "blåste" mycket av snödrivorna i trädgården bort. Ljumma vårvindar friska hjälpte till med snösmältningen. Kort och gott: Underbart!
Flera rabatter har nu tinat fram.. och det finns redan liv bland att det vissna fjolårsbruna.


Först upp..

 Det där är min rabarber..
Vilket kärt återseende! Sådde den från frö i fjol och har gått i spänd förväntan för att se om de små liven skulle överleva vintern.
Känns skönt att se den spränga fram ur den ännu kalla jorden..
..och att den är lika blek om nosen som jag efter den långa, mörka vintern gör ju inte så mycket! :) 

Härliga september..

Jag brukar inte gilla september.

Eller, jo.. jag gillade månaden under den tiden jag bodde söderut i landet men de här senaste sex åren har september här uppe i Boden gjort mig nästintill förbaskad varje år.. Den har nämligen bjudit på fina, varma, soliga höstdagar MEN som extra krydda åt det hela: Frostnätter. Hittills har Boden-septembrarna sett till att allt grönskande i trädgården sakta men säkert plågats ihjäl..och jag har varit SÅ irriterad på att frosten biter så tidigt under hösten.

Men:

I år är september månad härlig!

Inte en endaste frostnatt hittills!

Solsken, lagom med regnskurar, värme.. Allt som ska grönska i september ute i trädgården grönskar som bara den!

Helt underbara höstdagar bjuder detta års september på!

Idag har jag skördat det mesta som fanns kvar att skörda..

Vita vinbär och krusbär åkte in i frysen..

Sockerärtor likaså..

Dillen frodas och är drygt en meter hög vid det här laget. Så bra har den grödan aldrig växt i min Boden-trädgård.

Rödbetor, gulbetor, cirkelbetor.. de har växt ganska sakta i år. Troligtvis såddes de lite väl sent. Och jag borde ha gödslat mer i deras land. Men goda är de.

För övrigt har jag haft en lugn dag på hemmaplan idag. Sambo och barn drog i går iväg på älgjakt uppåt i landet.. och den äldste av dem, Per alltså, lät idag meddela att han skjutit en tjur.

Älgtjur, förtydligade han snabbt när jag grymtade fram ett

-”Vafönått!?? i telefonluren.

Bild på ”den blivande köttfärsen” finns på hans blogg lät han också meddela.

Trevlig lördagskväll!

Djungelgurkor..

..äntligen skörd!

Det blev ingen djungel ute på min altan.. Djungelgurkaplantorna har vuxit både på bredden och höjden men inte alls i något djungeltempo.

Sakta men säkert har de dock sträckt ut sina små lianer och slingrat uppåt i spaljén..

Små, gula blommor har de glatt mig med under sommaren och nu under de senaste månaderna har gurkliknade, små saker börjat skymta fram lite här och där i grönskan.

Idag var det dags att skörda några till middagens sallad.

För första gången i mitt liv har jag därmed odlat gurkor!

Riktigt vackra, små (ca 3cm långa) grönrandiga saker blev resultatet av slitet som började med sådd tidigt i våras och sedan fortsatte med omskolning, utskolning, omplantering, vattning, vattning, vattning.. och snällt prat i massor.

Det är inte varje dag man styckar ner hela 9 st (!) gurkor i en sallad för två personer..

Det doftar dill..

..i köket i kväll.

Jag har nämligen klipp till.

Så nu finns en bytta dill i frysen inför vinterns matlagningar.

Vet inte om det stämmer.. men i fjol läste jag på nätet om morötter och dill. Det stod att dessa två grödor inte trivs nära varandra i grönsakslandet.

Det fick mig att rynka pannan bekymrat eftersom jag år efter år haft båda som grannar till varandra.. och fått väldigt dålig dill-tillväxt för det mesta. Kanske fanns där ett samband..

I våras sådde jag därför inga morötter i dill-landet.

Och dillen har vuxit så den knakat i år.

Ingen aning om det beror på morötternas frånvaro eller på slumpen..eller på en kombination, men inte törs jag ju odla de två grödorna bredvid varandra någon mer gång efter denna lyckade dillsommar!

Från frö till gurka..?

På begäran: En rapport från Djungelgurkadjungeln.

Sådde ju för första gången i mitt liv djungelgurkor i våras.

Att stoppa ner fröna i jord och se de små skotten skjuta upp i rekordfart bara några dagar senare var ju ingen konst.

Så långt kändes gurkodlingen lyckad.

Några veckor senare hade jag gurkodling uppe i fönsterlamporna och gardinstången. De rangliga, bleka gurkplantorna visade sig vara riktiga hejare på att klättra upp i allt tillgängligt och även allt otillgängligt som fanns i närheten av fönstret.

Vid det laget började jag inse att jag sått fröna lite väl tidigt. Utomhus rådde fortfarande frost och gurkorna gjorde redan allt för att hitta vägen ut..

Gurkaodlandet började kännas smått påfrestande vid det laget.

Men..

Per snickrade ihop två lådor som ställdes ute på altanen och där fick de smått tilltufsade gurkplantorna till slut sin utskolning under varma vårdagar..

Av förklarlig anledning hade jag vid det laget mer gurkplanta intrasslad uppe i gardinstången än ute på altanen, så plantorna var ej kvarterets vackraste..

Men..

..skam den som ger sig.

Ute har de stått hela sommaren.

Blad har de tappat och nya blad har vuxit ut.

Ingen större djungelkänsla över det hela, dock.. De har varit spinkiga gurkplantor som sakta klättrat runt i spaljén.. med dålig växtkraft och noll ambition att blomma..och inte alls med samma brådska som de hade upp i gardinstängerna i våras.

Men..

..nu när värmen slagit till under de senaste veckorna har gurkplantorna vaknat!

En mängd små, MYCKET små, gula blommor har dykt upp i bladverket.

Och..

..på en del av dem finns små, MYCKET små gurk-liknande saker.

En del av de små sakerna har trillat av pinn när blomman vissant, men en del hänger fortfarande fast i plantan så jag har så sakteliga faktiskt börjat hoppas på en gurka eller två!

Men..

..det beror ju så klart på om sommaren bestämmer sig för att stanna ett tag till. Det hör ju tyvärr inte till ovanligheterna att frostnätter slår till redan i början av september, så de små gurkorna får minsann sätta fart om de ska hinna bli ätbart stora innan dess.

Har nämligen inga som helst planer på att trassla loss dem från spaljén och erbjuda dem fönsterplats inomhus på nytt..

Gratis är gott..

..brukar det ju heta.

Snart kan jag kanske testa om det stämmer.
Mina ”Gratis-rabarber” växer nämligen så det knakar!
Så i år blir det kanske rabarberpaj av det hela.. och då ska jag jämföra om gratis är godare än dyrköpt..
Min rabarberodling består nämligen av både det ena och det andra.

Året efter att jag flyttat hit insåg jag att det saknades en viktig detalj i Pers trädgård. Nämligen en rabarberplanta! Hur kan man leva utan den delikatessen!? frågade jag mig själv och honom.. Han ryckte bara på axlarna och jag köpte första bästa rabarber jag hittade på handelsträdgården.
Den plantan har varit segare än seg.. Jag vet att det brukar ta ett år eller två innan små rabarber blir stora, men denna har växt otroligt sakta. Och den har haft ohyra vareviga sommar.. En enda liten paj har jag kunnat skörda till från den, och det är ändå flera år sedan jag köpte den.

Bredvid den plantan växer annan rabarber.. sk. Gratisrabarber.
De plantorna snubblade jag över under en bärplockardag för två höstar sedan. De växte på en trädgårdsavfalls-kyrkogård mitt ute i en skog.. Dit-dumpade av någon som uppenbarligen lagt rabarber på pajen och ledsnat..
Av en slump råkade jag ha spade med i bilen den kvällen så några små rabarberskott följde med hem och grävdes i all hast ner bredvid den köpta plantan.

Gissa vilken rabarber som växer..
..ja, även i år är det Gratisvarianten som frodas:


Den gamla, dyrköpta plantan är så oansenligt liten att jag måste ha blompinnar runt den för att ingen ska råka trampa på den så här under våren.. och namnlappen sitter fortfarande där jag satte den när rabarbern planterades. Det bevisar att den verkligen inte växt över sina breddar under alla dessa år..


Men, men..skam den som ger sig.
Den ska få leva vidare.
Kan ju hända att den lär av ”storebror” där bredvid hur en rabarber ska bete sig!

Trevlig tisdagskväll!